En man och hans Cobra

I slutet av mars hade jag bestämt träff min kompis Tomas nere vid hans verkstad. Det var dax att provköra hans bilbygge.

Tomas har hållit på några år med att bygga en Cobra-replica från scratch. Ett färdigsvetsat chassi inköptes för ca 15 år sedan. I samma paket kom också den olackade vita plastkarossen.

Det specialsvetsade chassit har sedan Tomas fyllt med delar från en “donator-bil”. I hans Cobra finns det en massa från en Ford Scorpio. Från denna har Tomas plockat bl.a hjulupphängning, bromsar och bakaxel.

Motorn är dock en riktig amerikanare. Chevrolette 350, så det brummar duktigt när tändningen slås till och alla åtta cylindrarna drar in soppa och motorn går igång.

Mätare och displayer har han importerat från framförallt Summit Racing i USA, samt lite från England.

De två röda skinnsätena pryder sin plats, även de importerade från England.

På de fräcka fälgarna sitter, fram 195/45-17 däck och bak lite större 225/45-17

…de läcker nånstans!

Att bygga själv är verkligen en hobby som kräver att man kan det där med bilar och hur de fungerar.
För när jag kom ner så var Tomas lite bekymrad, det läckte olja någonstans från motorn.

Men efter att ha krupit in under den vita läckerheten och inspekterat en stund och konstaterat att det inte läckte längre, så drog vi igång motorn och rullade ut ur garaget. Tyvärr så läckte det fortfarande lite när vi kom ut och “drog på” lite mer.

Men det var inget större problem för den “händige”. En oljetrycksgivare som var lite “samarbetsovillig” byttes ut och golvet i verkstan behövde inte ta emot mer olja!

För det är väl de som är det roliga, att hela tiden lösa små problem OCH sedan få det att funka – ALLA hobbies går väl ut på det 🙂

350-motorn från Chevrolette mullrade igång och bakljusen tändes, sen rullade Cobran ut med ett behagligt brummande.

Shelby COBRA

Sedan Le Mans-vinnaren Carroll Shelby tvingats avsluta sin racingkarriär på grund av problem med hjärtat beslutade han sig för att infria sin dröm om att bygga världens snabbaste sportbil. Shelbys lösning var enkel: plocka ned en stor, stark och pålitlig amerikansk V8-motor i ett lätt europeiskt chassi. Shelby hade tidigare tävlat med en Allard J2X. Genom sina kontakter inom Ford fick han löfte om leveranser av den nya motor som tagits fram till Fairlane-modellen. Shelby kontaktade flera europeiska tillverkare innan han fick napp hos AC Cars som lovade att leverera chassin från sin, vid det här laget lätt bedagade Ace-modell.