Söndag morgon strax efter halv åtta, solen knappt lyft sej över horisonten uppe i Fjugesta. Då packade jag och min yngste son samt Saga (hans Leonberger) in oss i Volvon. Destination var Riseberga kloster, ett naturområde ca 10 min från Fjugesta.
Luften var krispig och kvicksilvret höll sej strax över nollan. Solen gled gulorange och varm sakta upp och lyste vackert. Allt blev så välkomnande och varmt, trots den låga temperaturen.
Riseberga kloster är idag en ruin.
Det anlades i slutet av 1100-talet som dotterkloster till Vreta. Det anses vara bekräftat från omkring år 1180.
Läs mer här om >>Riseberga kloster
Området runt klostret är inte så stort, det ligger på en liten höjd som är klädd i vacker blandskog och är omgiven av öppna fält. Det är en timmes lagom promenad att gå runt.
Saga älskar springa lös och hittar mycket som doftar intressant. En och annan älg ser vi spillning av och rådjuren löper ut på fälten när vi kommer. Men Saga lyder bra och stannar hos oss.
Det är tyst, bara våra steg hörs och en och annan vindpust försöker få träden längs stigen att ge ifrån sej lite ljud.
Ljuset är magiskt denna morgon. Det “brinner” i träden.
Drygt en timme senare, så är både Saga, Ola och jag nöjda och vill hem till en god söndags frukost.
…solen lyste klart över fälten och blev bara varmare och varmare
Bli först med att kommentera