Mitt första riktiga jobb efter skolan, var hos Hovfotograf Jensen på Lilla Fiskargatan i Lund.
Jag anställdes för att både jobba i butiken och i ateljén samt givetvis arbeta i mörkrummet. Jensen hade ett litet, men väl fungerande mörkrum OCH han hade ett bra lager med RIKTIGT fina SILVERHALTIGA fotopapper. Det var en fröjd att kopiera på dessa fiberpapper.
Där fick jag också lära mej hur en storformats kamera fungerade. Hans hemmagjorda kamera för 18x24cm bladfilm var ett litet tekniskt “under”. Efter att ha spänt slutaren, kunde man med en gummiblåsa (typ gammal trådutlösare) exponera på ca 1/30 sek. Slutaren var av typ “rullgardin”, rullade upp och ner. Dock inte över hela 18×24, då man exponerade bara en 1/4 av bladfilmen, varje gång. Tack vare Jensens geniala konstruktion, så fick man alltså ut 4 st 9x12cm negativ på varje blad.
Optiken var stor, tung och gammal. Gick bara att plåta med sv/v film, då någon färgkorrigering definitivt inte fanns. Ljusstyrka och brännvidd kommer jag tyvärr inte ihåg. Men på ca 1.5 meters avstånd mellan kamera och modell, fick man ett halvfigurs porträtt på 9×12 negativet. Kanske någon kan räkna ut vilken brännvidden var ??
Men den optiken, i kombination med stort negativ, gav underbara porträtt. Skarpa, men ändå mjuka i framtoningen. I mörkrummet kunde man sedan styra hur pass kontrastrikt porträttet skulle vara. Lite hårdare papper för manliga porträtt och mjukt fint silverrikt papper, plus mjukframkallare, för att lyfta fram den kvinnliga fägringen.
En liten tillbaka blick, för att lite förklara mitt intresse för det, lite softade, sätt som gamla storformats optik, ger den här typen av porträtt.
Jag bifogar här ovan, 3 porträtt på några kompisar. Dessa tog jag, när vi hade lite “workshop”, med Fotografiska Föreningen.
Porträtten är tagna i snålblåsten, nere vid Lomma beach. Förutom ordentlig klädutrustning på kroppen, så var kamerautrustningen kompletterad med Fuji X-T2 och 56/1,2. Alla porträtten är tagna med denna excellenta kombon. Optiken var inställd på bländare runt 2-2,8 och försedd med svart nylonstrumpa framför linsen.
Allt för att försöka få fram gamla tiders storformat optiks, härliga mjuka känsla.
// Conny
PS Dessa tre porträtt ingår i mitt pågående projekt -Folk jag träffat-
Vilket minne av första jobbet och berättelsen
om den patenterade soft boxen med gummi blåsa.
Soft ,soft , soft mycket intressant att kunna använda
sina avlagda nylonstrumpor till kameran
Porträtten är mycket bra tagna i olika poseringar.
där blir en liten mystik känsla över bilderna
Vackert Conny ,
skall ner och se om jag har några nylon strumpor
i skoputsar lådan ,annars får jag ta frugans nylonstrumpor.
Bilderna kunde varit till en ny Polis serie med personerna
i huvudrollen.
Vackert Conny.
Tackar tackar – men se upp om du snor frugans nylonstrumpa, de är lite känsliga, av någon anledning 🙂
// Conny