Under många år har jag följt min hustru på olika varuhus och andra köptempel. Givetvis har även jag, under dessa snart 50 åren vi varit samman, handlat och shoppat loss.
MEN de senaste decennierna har jag dock oftast kikat mer på hur man exponerar och försöker få fler att köpa mer och kanske sånt man egentligen inte skulle handla den dagen.
Framförallt har mitt internet för porträttfotografering, tagit sej utryck på det sättet att jag tittar lite mer på hur skyltdockor visas. Detta i sej har givit att när vi är ute och handlar, så ägnar “hunden” och jag mer tid till att plåta dessa modeller och låter hustrun sköta shoppandet!
Dessa mannequins som står helt stilla och bara väntar på att bli plåtade. De står tålmodigt medan jag med “hunden” i handen, rör mej runt. Hela tiden letande efter bästa kompositionen och ljuset.
Om jag lyckas fånga några bra bilder på “hundens” sensor är upptill betraktaren att avgöra – men själv är jag lite osvenskt nöjd!
// Conny
PS för er som inte vet, så är “hunden” hustruns namn på min Fuji X100F, som alltid är med och “tvingar” mej att stanna allt som oftast för att sniffaden ta del och plåta omgivningen vi färdas.
Bli först med att kommentera