Porsen är plockad

I mitten på maj och några veckor framåt, är det dax att plocka porsen. Porsen som är grunden till den godaste smaksatta snapsen. Lite av vad man kan kalla livselixir.

Min normala leverantör av denna ädla krydda skickade mej ett mail att det var dax att plocka porsen. Jag replikerade snabbt ett tack och emotsåg en leverans med blå posten.

Men så blev det inte !
Istället blev det så att jag åkte upp till det mörka Småland, där min leverantör har ett hemligt ställe djupt inne i den mörka skogen. Ledsagad av honom, min lokala guide tillika min normala leverantör, gav vi oss ut på årets äventyr.

När vi vi hade kört i säkert flera minuter rakt in i vildmarken, stannade han och slog ifrån motorn. Det blev så tyst att man kunde höra en knappnål falla, om man hade haft någon sådan med sej.
Med vindarnas sus, från trädens höga grenverk, sjungande i mina öron, ledde min stigfinnare mej in i trollskogen.  Vi gick i många, uppskattningsvis flera hundratals sekunder, genom nästan ogenomtränglig vegitation. Men så, helt underbart, såg vi ljuset strila igenom trädtopparna. Där inne i dunklet, öppnar sej urskogen och en liten sjö uppenbarar sej.

-Här kan du plocka, sa min lokala guide myndigt, när vi nådde fram till kanten av sjön.

Jag tog några blad, gnodde dessa mellan mina fingrar OCH det doftade precis som det skulle!
JAG hade hittat PORS!

Snabbt och flyhänt plockade jag de späda bladen.
-Tag inte det vedartade delarna av grenen, förmanade min lokale stigfinnare. De skall inte vara med, för då smakar det beskt.

Läraktigt som jag är, så hade jag snart fått ihop en tillräckligt med de fina väldoftande porsbladen och vi begav oss åter mot civilisationen.

Väl tillbaka i storstaden och med nyinköpt brännvin. Började jag med att rensa bort allt utom de fina underbart doftande porsbladen.
Dessa stoppade jag ner i en liten flaska. När alla bladen var nertryckta, fyllde jag på med rent svenskt brännvin !

Nu är det sex långa dagar som jag har framför mej, då jag enbart vänder flaskan och skakar till lite försiktigt.
På den sjunde dagen skall så detta, embryet till livets goda, silas och alla blad och annat tas bort, och hällas över på en ny flaska.
Under de kommande två månaderna, så får jag bara gå där och sukta, inte ens öppna och känna doften!

Men den som längtar efter något gott - väntar aldrig förgäves !

Min lokala guide och stigfinnare, som lystrar till namnet Nenne. Visar vägen in i vildmarken.
... som genom ett under, såg vi ljuset i den vegetariska tunneln...
Precis vid kanten till den lilla sjön, där växte PORSEN

 

De späda, lite avlånga bladen, som doftar så gott när man gnuggar dem mellan fingrarna
Rent brännvin och så den underbara gröna bladen, som snart blir PORS-brännvin !

PS. Nenne, den lokala guiden, stigfinnaren, brännvinskryddaren som jag raljerar om,  är en av mina äldsta och bästa vänner. Han bor sedan drygt 30 år i Småland i en lite charmig stuga utanför Växjö.


 

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*