Kuba är så underbart motsägelsefullt.
Här finns de färgrikaste och vackraste gamla hus från sockerbaronernas tid.
Här finns de gråaste betongklumparna, med tråkig öststats arkitektur.
Här finns höga hus, låga hus, trä hus.
Här finns en del som sagt är i väldigt dåligt skick.
MEN här finns inga SKITIGA hus, det är slitet, i stort behov av renovering.
MEN det är RENT i stort sätt överallt !
Titta på bilderna här under från olika delar av Kuba, ni ser inget skräp eller annat på gator eller torg.
Ett litet hus vid en tobaksodling.
KOLLA som golvet GLÄNSER på terassen !
Gatuvy från Trinidad. Rent och snyggt eller hur…
Detta är vad jag kallar riktig stenläggning…
Öster om Havanna ligger den lilla fiskarbyn Cojimar.
Dit kom Hemingway i början av 30-talet. Om damerna på bilden fortfarande väntar på honom eller ej, fick jag inte klart om. Kan ju inte spanska 😉
Lite modernare bostadshus i gott skick.
Lite slitnare variant, några kvarter längre bort.
Men i bägge har de boende med tillbuds stående medel, gjort dem hemtrevligare.
Letar fortfarande efter skräp, men finner inget.
Kan ju vara att Che vakar över gatan !
Ett av de många vackra husen som sockerbaronerna byggde i staden Trinidad.
Trinidad är en välbesökt stad och det är lätt att tjusas av de vackra husen med sina pastellfärgade fasader. Staden byggdes upp under 1700-talet av sockerbaronerna som hade gjort stora förmögenheter på odling av sockerrör och försäljning av socker till hela världen. Inget sparades i ansträngningarna att göra Trinidad till den vackraste staden i Nya världen. Gatsten hämtades från Bremen i Tyskland. På vägen till Kuba fungerade den som barlast i de skepp som fraktade olivolja och vin i stora lerkrukor. På vägen tillbaka till Spanien fylldes lastrummen med socker – det vita guldet.
Det stora torget i Trinidad. Här var det stor kommers med både socker och slavar under stadens storhets tid.
Var sockerbaronen verkligt rik, då visade man det genom att bygga mer än en våning. Ju högre desto rikare !
Härliga färger på de ny renoverade husen längs gatorna i centrala Trinidad.
När världens efterfrågan på socker minskar är det många sockerplantage som lämnas åt sin öde. Många går i konkurs och Trinidad avbefolkas snabbt.
Staden faller i törnrosasömn och återupptäcks i mitten av 1900-talet igen.
Därför är Trinidad så välbevarat i jämförelsen med de andra kolonialstäderna som har förändrats snabbare under årens lopp.När världens efterfrågan på socker minskar är det många sockerplantage som lämnas åt sin öde. Många går i konkurs och Trinidad avbefolkas snabbt.
Staden faller i törnrosasömn och återupptäcks i mitten av 1900-talet igen.
Därför är Trinidad så välbevarat i jämförelsen med de andra kolonialstäderna som har förändrats snabbare under årens lopp.
Inifrån ett av sockerbaronernas palats i Trinidad.
Stora dörrar så man kunde RIDA IN !
Några tåg såg tyvärr aldrig, men väl spåren efter dem 🙂
Kulturen har ju en framträdande roll på Kuba. Här det ståtliga Teatro la Carida i staden Cienfuegos.
Trånga och slitna, men fortfarande rena …
…men inte för trånga för att få in en buss.
En blick in i ett typiskt vardagsrum. Några stolar, kanske ett bord och en innergård, där man umgås.
Lite “fashionablare” är det här. Men så är det också ett av de många hemmen som hyr ut rum till turister.
Här har det varit “fashionabelt”. Men nu gick man en bra bit ifrån, för det såg ut som det skulle rasa ihop när som helst.
Även på landsbygden fanns det “höghus” och en vakande Che på väggen.
Ett palats i Cojimar, från sockerbaronernas tid, som idag bebos av många barnfamiljer.
Här var det också flerfamiljshus, fast i inte fullt lika vacker stil.
..och på andra ställen bygger man fortfarande, när det finns byggmaterial.
…och ibland var det inte Che som blickade ner,
utan lika ofta “flickan från Havanna”…
Fortsättning följer – Hemma hos Tobaksbonden
Bli först med att kommentera