Att promenera runt i staden, med kameran som ständig följeslagare, har jag gjort i många år. Både planerat och spontant. Även med mer sällskap än min kamera, antingen en fotokompis eller som det oftast är, min fantastiskt tåliga hustru.
De senaste åren har det varit min “älskade” Fuji X100s, som fångat mina motiv. Har aldrig haft en kamera som legat så bra i handen, känts så som en förlängd arm, varit som en del av mej. F-n vad jag blev filosofisk 😉
Men faktum är det är en fantastisk apparat att plåta med !!!
Stora hus och en fotografkompis som ska skapa ett nytt mästerverk
Satt på en restaurang i närheten av Centralen i Stockholm, då denna biltransport gled upp sakta utanför fönstret .
Skadeglädjen triggade igång och kameran åkte upp till ansiktet.
MEN chaffisen hade full koll på höjden OCH gav mej tummen upp !!
På Drottningholmsfärjan satt denna man och “skämdes”
Man är aldrig ensam om har med sej sin musik, då kan man ankra upp var som helst
Ett klart utryck för flockbeteende…
…men alla är inte lika intresserade !
Min kära hustru har hittat hem 😉
En glad slaktare i Landskrona
Guds hus är stort och rikt, många människor går förbi, men tiggaren är ändå helt ensam…
Fina bilder
Du kan, unge man!